Pantheon, Kreuger och smart industriell betongteknik i framtiden

den 04 mars 2014

– Få känner till den snabba utvecklingen inom betongindustrin och de innovationer inom industriellt byggande och nya byggmetoder som det för med sig, säger Malin Löfsjögård, VD för Svensk Betong.

AV NICLAS SVENSSON

Jag möter Malin Löfsjögård på Storgatan på Östermalm i Stockholm, ganska långt ifrån miljonprogrammets bostadsområden från 1960 och 70-talen, som emellanåt kommit att förknippas med betongbyggande och som omvandlats i skällsordet ”betonghäckar” om de politiska krafter som låg bakom. Men det synnerligen intressanta samtalet handlar främst om utveckling, framtid och lösningar för den viktigaste målgruppen inom bygg- och bostadssektorn; de boende.

– Ibland får jag känslan av att vi som idag jobbar med byggande glömmer bort de boende och de som ska leva i och ta hand om de hus och byggnader som uppförs, säger Malin eftertänksamt. Idag ska allting gå fort och lätt, samtidigt som kostnader ska hållas nere och allt inom byggandet sker inför öppen ridå – det vill säga alla som passerar byggarbetsplatser kan se vad som sker.

Malin berättar att det är ganska okänt att det finns en uppsjö av olika sorters modern betong och följaktligen också olika byggtekniker som nu utvecklas snabbt. Det handlar om korta montagetider, nya konstruktiva innovationer inom stora infrastrukturprojekt, om tekniker för fasader och installationer och moderna, smarta energi- och klimatlösningar och ny spännande arkitektur.

– Industriellt byggande kan inte utvecklas och existera utan en fungerande relationer till projektprocessen, till marknaden och inte minst till beställare och moderna boendekonsumenter och deras krav. I en ny tid.

Betongen glömdes bort i tusen år
Men vi startar i historien och konstaterar att betongbyggande har sitt ursprung och sitt verkliga kulturarv i Europa. En tidig form av betong uppfanns redan av etruskerna, och romarna tog till sig tekniken ungefär vid tiden för kristi födelse. Pantheon i Rom, färdigställd omkring år 120 e kr, av många betraktad som en av de vackraste byggnader som finns, uppfördes med ett fantastiskt kupoltak med hela 45 meter i diameter, gjort i romersk betong, där puzzola - vulkanaskan från den mäktiga Vesuvius utanför Neapel, ingick i blandningen. Äntligen kunde imperiets maktutövning befästas i storslagna, annorlunda och inte minst - beundransvärda - byggnader. Den legendariske romerske arkitekten Vitruvius beskrev hur den antika betongen kunde användas i ”Tio böcker om arkitektur”.

Ett fascinerande historiskt faktum är att efter Romarrikets undergång på 500-talet hamnade betongbyggnadstekniken gradvis helt i glömska! Det kom att dröja ända tills år 1414 då Vitruvius skrifter upptäcktes i ett kloster i Schweiz. Det dröjde emellertid ytterligare ett par århundraden innan tekniken började användas igen. Den engelske arkitekten John Smeaton uppförde 1759 en fyr vid Engelska kanalen, Eddystone, som hade ett fundament av betong och användandet av betong spred sig snabbt över de brittiska öarna. Nya cementtyper utvecklades och användes vid det revolutionerande bygget av tunneln under Themsen i London (1825-1828) och vid återuppbyggnaden av Parlamentshuset år 1834 efter en omfattande brand.

Krüger började sin bana med betong
Som med så mycket annat, var den förste svensk som ”upptäckte” betongen ingen mindre än kung Gustav III, som efter sin italienska resa 1783-84 lät bygga om Mynthusets entré, som idag ingår i regeringskansliet, med en mäktig portal med fyra bastanta pelare i betong (1786). På så sätt kunde kungen själv från fönstren i slottsvåningen beskåda sitt nya Stockholm, mer högtstående, kulturellt och arkitektoniskt.

I Sverige fick annars tekniken sitt verkliga genombrott i början av 1900-talet. Självaste Ivar Kreuger, sedermera under 1920-talet som bekant en av världens mäktigaste finansmän, och hans kollega, arkitekten Paul Toll, fick patent på armerad betong år 1908. Till olympiaden fyra år senare i Stockholm kom ett genombrott, då den bärande konstruktionen och läktarna gjöts med den nya, revolutionerande tekniken.

– En av pionjärerna för industrialisering genom betongbyggnadsteknik var också Carl Forssell, säger Malin Löfsjögård. Forsell besökte England år 1910 och upptäckte bland annat transportbanorna. Annars markerar 1920- och 1930-talen etableringen av tekniken, fortsätter Malin, då anläggs de första betongfabrikerna, och det är nu betongarbetet får sina särskilda yrkesmän och armeringsteknik och betongpumpning utvecklas.

Demokrati, samhällsbyggande och betong
Allt kring den nya betongtekniken manifesteras också vid den klassiska Stockholmsutställningen 1930, då också funktionalismen (internationellt: modernismen), den nya arkitekturen och stadsplaneidealet på världsscenen, får sitt formidabla genomslag i Sverige. Inget skulle mer bli sig likt.

Efter andra världskrigets fasansfulla bombmattor över europeiska städer, sker uppbyggnaden till stor del efter säkerhet som en av ledstjärnorna, och moderniseringen av samhällsbygget bär till stora delar betongbyggnadsteknikens prägel. Tillsammans med nya stålkonstruktioner, är de nya betongbyggsystemen vid denna tid så revolutionerande, kostnadseffektiva och flexibla, att all annan byggnadsteknik, som tidigare vilat på förekomster av lokala råvaror som exempelvis skog, kalksten eller tegel, snabbt rivs bort eller i bästa fall hamnar på muséer - som Skansen i Stockholm.

Planskild korsning för Sveavägen
En ”hemkokt” teori över 1900-talets senare byggnadshistoria, är annars ”ju mer betong, desto mer socialism”- ett synsätt som förstås präglas av de politiskt styrda, storskaliga bostadsprojekten, uppförda i 1960- och 70-talens Europa, främst i öststaterna och Sovjetunionen.

Men också i Sverige, med det omdiskuterade ”Miljonprogrammet”, uppfört under åren 1965-74. I rekordårens anda skulle det mesta kunna lösas med politik, och i rivnings- och förnyelsehysteri i stadskärnorna skulle Domus- och EPA-varuhus byggas och bilarna skulle få ta plats: ”Det är redan genant att Stockholms Kungsgata och Sveaväg inte möts i planskild korsning”, som Stockholms stadsfullmäktiges ordförande Carl Albert Andersson (s) tidstypiskt skrev redan 1963.”Högt ovan marken, svävar betongen”, sjöng Anna-Lena Löfgren symboliskt i ”Lyckliga Gatan” från 1967. År 1972 sänder Sveriges Television julkalendern ”Barnen i höjden”, som ett slags ”bidrag” för att visa unga familjers nya livsstil i de moderna, men torftiga, höghusmiljöerna.

Export över världen
I ”tryckkokarprocessen” för att bygga snabbt och effektivt, uppfinns i Sverige bland annat tillfälliga elementfabriker och kranbanor vid uppförande av skivhus. Nu kunde elementbyggandet ta fart klimatoberoende i fabriker och via transporter till byggarbetsplatserna. Metoden kortade, effektiviserade och industrialiserade byggandet avsevärt, och användes frekvent i byggandet av större husområden. Delar av den svenska industriella byggtekniken från denna epok exporterades också ut över världen.

– Det är förstås inte alldeles enkelt att ”tvätta” bort stämpeln av storskalighet och övertro på ”planekonomiskt” tänkande från 1960-talet, och som olyckligt nog kommit att förknippas med industriellt byggande och gråa betongfasader. För utan minsta tvivel är det så att utan betongteknik, hade vi knappast haft ett modernt samhällsbygge, konstaterar Malin Löfsjögård.

Utmaningar och mångfald för 2000-talet
Vid ingången av 2000-talet har betongtillverkningen emellanåt kritiserats för sina koldioxidutsläpp och för att utestänga konkurrens, i Sverige inte minst från en framväxande träbyggnadsindustri.

– Det stora, grundläggande, problemet är när mantrat ”Sverige är färdigbyggt” dök upp någonstans i början på 1990-talet, säger Malin Löfsjögård. Efter det ”konstaterandet” har byggnadsverksamheten hamnat långt ned på prioriteringslistan. För att utveckla byggandet krävs mer av samverkan inom byggsektorn, inte konfrontation. Det är metoderna som måste få utvecklas, samtidigt som all materialutveckling leder till genombrott i metoderna.

En annan odiskutabel konsekvens av att använda betongbyggnadssystem, är cementtillverkningens höga co2-utsläpp.

– Tveklöst är koldioxidutsläppen vid cementtillverkning för hög, även om det arbetas intensivt världen över för att åstadkomma radikala reduceringar, konstaterar Malin Löfsjögård. Det är också viktigt att slå fast att betong under sin användning och återvinning återbinder en del av koldioxiden. Befintliga betongkonstruktioner tar årligen upp 300 000 ton koldioxid i Sverige, fortsätter Malin. Genom bättre processer och ökad användning av alternativa bränslen reduceras utsläppen. Avskiljning och lagring av koldioxid är en mycket lovande teknik, säger Malin. Det finns stora förhoppningar om att den kan bidra till en radikal minskning av branschens utsläpp av växthusgaser.

– Utöver detta är det viktigt, säger Malin Löfsjögård, att se till en byggnads totala livscykel – med betong finns stora möjligheter till exempelvis omfattande energibesparingar under byggnaders och bostäders driftsskede.

– Jag vill gärna säga att inte minst svenska cementtillverkare arbetar med att sänka koldioxiden vid tillverkning av cement, och Malin nämner företaget Cementa som har antagit en nollvision för koldioxidutsläpp vid tillverkning av cement.

Kaxig arkitektur och unika konstruktioner
På Kungsholmen i Stockholm reser sig sedan några år det 24 våningar höga kvarteret Lusten, stadens hittills högsta hyreshus som byggts i Familjebostäders regi. Det höga huset har en stomme av betong, levererad av AB Strängbetong. De två nedersta våningarna är platsgjutna och övriga våningar byggda med betongelement i form av bärande sandwichfasad och innerväggar samt massiva bjälklagsskivor. Här har montaget skett på rekordtid, arton veckor. Arkitekt Alessandro Ripellino, Rosenbergs arkitekter, Stockholm, är arkitekten bakom den mäktiga byggnaden.

– Vi har använt en nyskapande fasad som är uppbyggd av vit, infärgad och delvis slipad betong med en speciell relief som på arkitektspråk kallas rusticering. Ett flertal olika provgjutningar i fabriken genomfördes, innan vi till sist hittade rätt. Fasadtekniken skapar möjlighet att osynliggöra fogar mellan betongelementen på ett effektivt sätt, säger Alessandro Ripellino

Rekordsnabbt och energisnålt i Göteborg
Vid nyligen färdigställda Frölunda Torg i göteborgsregionen har det uppförts lågenergihus med rekordfart. På bara en vecka monteras en hel våning, något som normalt tar upp till tre veckor. Den snabba monteringen är en följd av de prefabricerade stommar som FinjaPrefab AB står som stomentreprenör för. Den största tidsvinsten ger Finjas satsning på de förspända massiva bjälklagen. De levereras helt färdiga från fabriksgolvet, i stora element om 25 kvadratmeter. Det ger snabbt stabilitet, och har en snabb uttorkning.

– Det här är inte bara ett klimatsmart byggande. Det är helt enkelt smart på alla sätt, vilket gör att beställaren får ekonomi även i att bygga hyresrätter. Och smartast är våra nya, förspända massivbjälklag som både förkortar byggtiden och gör bygget hållbart i ordets rätta bemärkelse, säger Gull-Britt Jonasson, VD för Finja

Ta bort de kommunala särkraven
Malin Löfsjögård avslutar med att tala sig varm för industriell förnyelse och utveckling inom byggandet. Det kräver emellertid att förutsättningarna blir tydliga: Att kunna utnyttja möjligheten till upprepningar, skapa stordrift och rationalitet, men utan att ta bort valmöjligheter och flexibilitet för kunderna. Malin. Hon avslutar med att utvecklingen förutsätter:

•   arkitektonisk kvalitet och arkitektonisk mångfald,
•   att nybyggnation sker med material som kräver minimalt med framtida underhåll
•   att den inbyggda säkerheten och komforten är beständig

– Byggandet utvecklas genom att vi ställer hårda krav, exempelvis när det gäller energiförbrukning och klimatpåverkan, slår Malin Löfsjögård fast. Men jag delar regeringens och bostadsministerns syn på att ta bort kommunala särkrav, som förstås är vällovliga, men som kan vara ett hinder för industriell byggutveckling. Det ska självklart vara tuffa krav, men så lika som möjligt överallt.

Fakta:
Svensk Betong: Branschorganisation för att främja betonganvändning och byggsystem baserade på betong, bildad år 2010 genom sammanslagning av Betongvaruindustrin och Svenska Fabriksbetongföreningen (SFF).

Betong: Armerad betong är världens mest använda konstruktionsmaterial. Betong består till 80 procent av berg (eller ballast, det vill säga sand, sten eller grus), 14 procent av cement och 6 procent av vatten.

På bilden:
"Lindhagen-skrapan" blickar mot skyn i Stockholm med sina 24 våningar och sin nyskapande fasad i
betong.
Foto: Åke E:son Lindman